Organiska ämnen i vatten har ingen skadlig effekt på människokroppen och begränsar inte användningen av vatten. Deras sanitära betydelse ligger i det faktum att de är indikatorer på vattenförorening med andra element, särskilt mikroorganismer, som utgör en epidemiologisk risk för befolkningen.
Organiska ämnen kan vara naturliga (specifika för jorden från vilken de tränas i vattenlager) eller konstgjorda, som härrör från föroreningar. De kan också vara av växt- eller djurnatur, den senare är i allmänhet spontan till en högre densitet av mikroorganismer.
Vid bedömningen av förorening avvatten ges en särskild betydelse av de plötsliga ökningarna av värdena för organiskt material, vilket ökar ingripandet av en förorening.
De organiska ämnena i vattnet bestäms genom oxidation av organiskt material med oxidationsmedel KMnO4 eller K2CrO7. Metoden är också känd som index för permanganat.
Referential varefter analysen utförs: Analysen för att bestämma dricksvattnets hårdhet utförs i sitt eget laboratorium enligt standarden national SR EN ISO 8467:2001.
Metodens princip:
Bestämning av hårdhet i dricksvatten utförs genom titrering med kaliumpermanganat.
Fall av avvisande av prov – mängd olämpligt prov, prov som samlats in i olämpliga behållare, prover som inte är korrekt märkta osv.
Recipient – clean container.
Mängden prov som krävs för att utföra analysen - minst 210 ml.
Provstabilitet – nyskördat vatten är stabilt i 2 dagar vid 2-8 °C eller 6 timmar vid rumstemperatur.
Analysmetoden - volumetrica.
Referensvärden enligt Water Law1) max. 5 Recommendations for perform the analysis/ Effekter av att överskrida referensvärdena – Ett högt oxidationsvärde indikerar en vattenförorening, så en särskild betydelse visas av de plötsliga ökningarna av värdena för organiskt material, vilket ökar ingripandet av en förorening
Parameter / måttenhet CA-värde (högsta tillåtna koncentration)
Oxidability, (mgO2/l)
För att minska vattenhårdheten används ofta filter och specialinstallationer.
Bibliografi:
- LEGEA 458/2002 ändrad och kompletterad genom