Allmän information:
Den elektriska ledningsförmågan hos vatten är egenskapen hos den lösningen för att leda elektrisk ström, beroende på mängden joner som finns i vattnet.
Referensen efter vilken analysen utförs
:Analysen för bestämning av konduktiviteten hos dricksvatten utförs i sitt eget laboratorium enligt den nationella standarden SR EN 27888:1997.
Metodens princip:
Bestämningen av konduktiviteten hos dricksvatten utförs med hjälp av den elektroniska konduktometern försedd med en glaselektrod.
Orsaker till avstötning av prov - mängd olämpligt prov, prover som samlats in i olämpliga behållare, prover som inte är korrekt märkta etc.
Skördebehållare – ren behållare.
Provmängd som krävs för att utföra analysen - minst 100 ml.
Nödvändig bearbetning efter skörd – krävs inte.
Provstabilitet – nyskördat vatten är stabilt i 2 dagar vid 2-8 °C eller 6 timmar vid rumstemperatur.
Analysmetod - elektrokemisk.
Referensvärden enligt vattenlagen
1)Parameter / Måttenhet
CMA-värde (högsta tillåtna koncentration) Konduktivitet 2), μS cm-1 vid 20°C
max.
2,500
2) Vatten bör inte vara aggressivt Rekommendationer för att utföra analysen / Effekter av att överskrida referensvärdena –
Joniserat vatten används unikt av kroppen. H2O-molekyler fäster vid varandra och bildar bunter (kluster) av molekyler. Medan i vanligt vatten består ett gäng av 12-18 molekyler, joniserat vatten har sexkantiga bunkar, bestående av endast 6 molekyler. Denna mindre struktur tränger in i cellerna mycket lättare än "normalt " vatten. Strukturen av klasar framträder efter jonisering. Denna procedur ökar vattenets hydratiseringskapacitet upp till 6 gånger, eftersom vatten absorberas, kommer in i cellerna och används av kroppen mycket lättare. För att minska konduktiviteten används en installation med omvänd osmos eller andra specifika installationer.
bibliografi:
LAG 458/2002 med efterföljande ändringar av lag nr 311/2004, regeringsförordning nr 11/2010- , lag nr 124/2010 och regeringsförordning nr 1/2011
